Senaste inläggen

Av Jenny - 16 november 2006 14:22

Jag pratade precis med min syster och jag insåg en sak. Vad tur man har att ha en sådan underbar familj som jag har. Vad som än händer så är de alltid där för mig och stöttar mig. Har jag ekonomiska problem så ställer mor och far upp och hjälper så gott det går och har man något man behöver prata om så är det bara att ta upp telefonen och ringa vem som helst i familjen. Jag önskar att mina barn kommer känna samma kärlek för mig och för sina syskon som jag känner för min familj.Utan allt stöd och förståelse från pappa, mamma och min syster så skulle jag aldrig ha blivit den jag är idag, och när allt kommer till kritan så är jag inte en sådan dålig människa ändå, trots allt :DJag Älskar Er Över Allt! "Ur mörkret jag kom, rädd och ensam. Främmande händer tog mig och gjorde mig ren. Det blev sedan varmt och något hände. Där var rösterna som gav mig styrka, där var rösterna jag kände så väl.Där var dom som hade hållit mig sällskap i mörkret. Där var min mor och min far. Där var min familj."

Av Jenny - 16 november 2006 11:09

Jag har inte nämnt detta tidigare, men jag älskar att skriva. Vissa människor blir säkert arga när de hör detta, men trots att jag aldrig gett ut en bok eller ens skrivit klart en bok så är jag författare! Jag har skrivit berättelser hela mitt liv, jag har alltid idéer till nya och vad jag än gör kan få mig att vilja skriva.Jag älskar allt med böcker, vill ha ett helt bibliotek hemma och bara läsa och skriva hela dagarna. Mina största favoritområden är Fantasy och Science Fiction. Jag kan läsa hur mycket som helst utav det. Och när jag väl börjar läsa så blir jag som uppslukad. Jag inte inte sluta, inte ens lägga ifrån mig boken när jag ska gå på toa. Jag blir nästan fanatisk, ska veta allt om författaren, köpa alla böcker i serien och ber till gudarna att det kommer hundra tals böcker precis likadana. Jag älskar böcker och jag ska någon gång få en bok utgiven, om jag så ska betala allt själv och stå och ge bort boken för att människor ska läsa den. Jag har något att berätta för världen och jag vill att alla ska få läsa det. Problemet är att jag har alldeles för mycket att berätta.Jag kan börja på en berättelse och sedan efter tio - tjugo sidor och mycket planerande och fantiserande så får jag en ny idé till bok. Och så fortsätter det. Jag har så många påbörjade berättelser på datorn men dom blir aldrig klara. Mitt hjärtebarn: De Välsignade - Nashari!Detta var en berättelse jag började på när jag var runt 18-19 år. Då var det en science fiction, men utvecklades till en fantasy istället. I cirka två år var berättelsen den enda jag höll på med. Jag gjorde ett lexikon till den, släkthistoria, hittade på ett eget språk, lade ner mycket tid i att utveckla en bakgrund inte bara till människorna i berättelsen utan världen dom levde i. Sökte information om olika krigstilar, klädstilar, hår och mat.När jag tröttnade på den så skrev jag på fortsättningen och jag hittade på olika alternativ hur hela berättelsen skulle sluta.Första boken är på 223 sidor (inklusive innehållförteckning, men utan prolog.)Andra boken på: 33 sidor. Jag tröttnade tillslut på den och hur jag än försöker så kan jag inte fortsätta skriva på den. Jag själv har förändrats sedan jag började med den och tycker helt enkelt att den inte är så bra längre. Men jag vill inte bli åttio år gammal, kolla tillbaka på mitt liv och se att den boken var den enda jag nästan lyckades skriva klart. Jag vill inte bli än av dom som drömmer om ett liv som författare men som misslyckades.Jag vill så gärna skriva men jag kan aldrig hålla mig till en enda. Ett exempel: Jag började igår på en science fiction berättelse. Två sidor.Idag började jag på en ny fantasy.Jag orkar inte det här. Jag har 41 ofärdiga berättelser på min dator och säkert tjugotal mer nedskrivna på papper runt om i hemmet. Det är så orättvisst att människor som redan är kändisar, b-kändisar släpper böcker hela tiden. Man hör ju om det varje dag. Jag står inte ut mer. Jag måste få skriva en bok, en novell något. Jag kan inte ens skriva en 20 novell klar för när jag kommer till 20 sidor så har jag så mycket mer att skriva.Drömmar är väldigt bra att ha, man Gud vad dom ger en bekymmer!

Av Jenny - 16 november 2006 07:32

38 DAGAR KVAR!Känns som om jag måste skynda på mig lite med att handla julklappar. Det är ju snart December och jag vill inte behöva stressa längre fram.Jag vet nästan vad jag ska ge alla, men det är visa (P's föräldrar) som jag inte vet och jag får ingen hjälp från killen heller. Han gillar nämligen inte julen säger han, men jag minns allt förra året runt jul. Han var jätte glad och tyckte att allt var jätte roligt.En liten grinch är vad han är!Här är lite julfilmer som jag tycker alla ska se för att komma i julstämning:Nightmare Before Christmas, 1993Helt fantastisk film av Mästaren Tim BurtonGrinchen – Julen är stulen, 2000Älskar den, Jim Carrey är lika utmärkt som alltid och omgivningen är fantastisk.Gremlins, 1984Kultfilm som utspelar sig vid Julen. Grymt braA Christmas Carol, två varianter 1951 eller 1984Klassisk saga av Charles Dickens om Ebenezer Scrooge och julspöken.Tomten är far till alla barnen, 1999Jag gillar oftast inte svenska filmer, men denna är riktigt rolig och bra.Nu är det jul igen, 1994Rolig familjefilm där Tim Allen blir tomtenGrevinnan och Betjänten, 1963Vem känner inte igen denna roliga brittiska sketch som visas varje Nyår!Sunes Jul, 1991Grym julkalender som nog alla födda på 70- och 80-talet har sett om Sune och hans familj.Ensam Hemma, 1990Klassisk familjefilm om Kevis McCallister som glöms bort och lämnas ensam över jul. Mycket rolig.Livet Är Underbart, 1946Underbar, klassisk film med James Stewart i huvudrollen. Alla borde se denna.Polar Express, 2004Härlig tecknad julfilm med min absoluta favorit skådespelare: Tom Hanks - Love HimSound Of Music, 1965Filmen i sig har nog inget med julen att göra, men när jag var mindre så visades den alltid dagen efter jul (tror det var då) och varje gång jag ser den så fylls jag av julkänsla.Ett Päron Till Farsa Firar Jul, 1989 Tack Nenny för detta tipset, jag hade ju helt glömt av denna filmen och den som är så rolig :DOm ni har lite mer julfilmstips så gör som Nenny, skriv till mig. Ska försöka komma på lite mer och så återkommer jag. Och just det en jullåt måste vi ju ha:"Last Christmas, I gave you my heart But the very next day, You gave it away This year, to save me from tears I'll give it to someone special Last Christmas, I gave you my heart But the very next day, You gave it away This year, to save me from tears I'll give it to someone special Once bitten and twice shy I keep my distance but you still catch my eye Tell me baby do you recognise me? Well it's been a year, it doesn't surprise me (Happy Christmas!) I wrapped it up and sent it With a note saying "I Love You" I meant it Now I know what a fool I've been But if you kissed me now I know you'd fool me again Chorus (Oooh. Oooh Baby) A crowded room, friends with tired eyes I'm hiding from you and your soul of ice My God I thought you were someone to rely on Me? I guess I was a shoulder to cry on A face on a lover with a fire in his heart A man undercover but you tore me apart Oooh Oooh Now I've found a real love you'll never fool me again Chorus A face on a lover with a fire in his heart (Gave you my heart) A man undercover but you tore me apart Next year I'll give it to someone, I'll give it to someone special special someone someone I'll give it to someone, I'll give it to someone special who'll give me something in return I'll give it to someone hold my heart and watch it burn I'll give it to someone, I'll give it to someone special I've got you here to stay I can love you for a day I thought you were someone special gave you my heart I'll give it to someone, I'll give it to someone last christmas I gave you my heart you gave it away I'll give it to someone, I'll give it to someone."

Av Jenny - 15 november 2006 10:33

Jag studerade en termin efter gymnasiet, hoppade av och blev arbetslös i ett halvår ungefär. Då var jag i mitt nuvarande förhållande med P och mådde bra. Jag åt fortfarande inget om jag skulle ut på krogen men jag åt bättre på dagarna.Jag fick jobb och då började min vikt öka. Ett stilla sittande arbete, åt alltid brieost baguetter till lunch, drack cola, åt godis och aldrig någon frukost. Jag var vegetarian men åt aldrig grönsaker eller frukt. Gick nog upp tre kg under de åtta-nio månaderna jag arbetade och sedan när jag fick sparken och blev arbetslös och fann WoW så ökade min vikt konstant. Jag gick från att väga 61-62kg till 71-72 kg på bara ett år. Och jag såg det inte ens. Det var ingen som sa det till mig och jag bara fortsatte att lata mig. Trots att jag hade all tid i världen (då när jag inte sprang till arbetsförmedlingen, sökte jobb eller var på två månaders praktik) så åt jag oregelbundet och dåligt. Ingen ordentlig frukost, lunch började jag äta men det bara smörgåsar och middagarna var simpla grönsaksfria måltider. Vi åt mängder av snabbmat, mest pizza och jag började äta nästan mer än killen. Så här kunde en lördag och söndag se ut (föreställ dig lite bakfull och fyllehungrig också): Går upp vid 12-13.Alternativ 1: Beställer pizza (margarita med extra ost, lök, paprika och massor av vitlöksdressing) och 1-2 burkar med fanta. Äter upp allt utan lite kanter. Vi beställde ofta från pizzerian bredvid och tog hemkörning, trots att man ser pizzerian från vårt fönster! HAHAHA, tragiskt!Alternativ 2: Åker förbi Burger King, köper en veggieburger med ost, stor fanta och stor pommes med BBQ dip till, genom drive-in och äter i bil eller hemma. *Blir hungrig vid 17-18, kanske pizza, hamburgare (likadana som innan) eller om man orkar lagar till något gott: klyftpotatis, quornfile med vitlök och örter och någon sås till. Kunde äta mer klyftpotatis än killen trots att jag inte var ett dugg hungrig heller.Sedan "lite" gott till alkoholen(lördag) eller filmen (söndag):* En chips påse (grill, dill eller sourcreme) som jag åt själv.* En fanta, delade med killen.* Stor portion Viennetta glass.* Chokladkaka av något slag* Alltid något lakrits.* Lördagar: ca 8-12 cider* Lördag natt runt 03.00-05.00: Vegetarisk HelspecialSkrämmande att läsa hur mycket jag kunde äta. Äckligt!Tur att jag stoppade i god tid för annars vem vet hur stor jag hade kunnat bli.Enda bra saken som hände när jag gick upp i vikt var att jag slutade tänka så mycket på min kropp just när jag skulle ut på krogen. Jag åt ju så mycket hela tiden att jag kunde ju inte längre hålla upp med att äta innan vi gick ut. Inga kläder passade ändå. Och det har fastnat hos mig. Ska vi gå ut så äter jag min middag ändå och magen sväller inte längre.Jag tyckte under denna tiden faktiskt aldrig illa om min kropp förrän jag ville börja minska i vikt. Jag badade t.o.m i somras och det var en enorm bedrift för det hade inte jag gjort på många år, då jag var riktigt smal. Jag struntade vad människor tyckte om min kropp, jag drog på mig killens badshorts och ett badlinne och plumsade i. Mycket av det tänket att jag inte bryr mig om andra tycker sitter kvar nu. Men jag märker att jag börjar bli allt mer ledsen över att jag inte kan ha på mig tajta tröjor än (samma jag hade när jag vägde 58kg). Men det blir bättre och bättre och förhoppningsvis när jag väger som jag vill och har tränat kroppen ett tag så kommer jag att känna mig nöjd. Då slipper jag tänka så mycket på kroppen och fixa det som kan vara kvar av mitt bristande självförtroende, vilket jag hoppas inte är mycket!

Av Jenny - 15 november 2006 10:12

Gymnasiet var nog bra för mig. Jag hann inte tänka så mycket på min kropp. Jag hade så fullt upp med skola, förhållande och mina föräldrar att jag hade inte tid att svälta och hata mig själv. Jag vägde runt 58 kg i slutet av trean. Jag åt fortfarande inte lunch eller fruktost, men ordentliga middagar och mellanmål fick jag allt i mig. Och jag kunde äta hur mycket godsaker som helst utan att jag gick upp. Kommer ihåg när jag var runt 18 år att min syster varnade mig: "Passa dig Jenny för när du kommer runt 19-20 så kommer du börja gå upp i vikt. Bah, tänkte jag! Jag skulle ha lyssnat på henne....Åren i gymnasiet hjälpte till att skapa mig en uppfattning om vem jag var. Min självbild förändrades där med och så också mitt utseende.Jag la av med nitar och svarthår i slutet av ettan och började klä mig mer "flickigt", i tajta byxor och tröjor med färger på. Jag hade många problem i privatlivet men min självbild var bra. Mot slutet av trean var jag för det mesta lycklig. Singel och nöjd med min kropp, förutom när jag skulle på krogen då åt jag i princip inget på hela dagen bara för att min mage inte skulle svälla upp!! (vilka idéer)Jag var tönt/nörd och stolt över det. Jag ville inte skämmas över mina intressen eller hur jag var. Och jag ville hellre vara töntig än tråkig och dum!

Av Jenny - 15 november 2006 10:08

HögstadietHögstadiet var en konstig tid i mitt liv. Jag förändrades flera gånger under de tre åren. När jag började högstadiet var jag pojkflicka. Jag brydde mig inte om utseende, smink var otänkbart och stora kläder var det bästa som fanns. Andra människor såg mig nog som en tönt, men saken var den att redan då hade jag slutat visa ifall jag brydde mig om vad människor tyckte. Men sedan kom slutet av åttan och då hände det något, både fysiskt och psykist. Över en sommar fick jag höfter och lår. Det var fruktansvärt, inga av mina gamla kläder passade och jag började tänka på mitt utseende. Killar blev en större del av mitt liv, specielt en kille. Min första riktiga förälskelse. Jag började ha på mig tajtare kläder och tänkte på hur jag såg ut, konstigt nog sminkade jag mig fortfarande inte mer än bara lite mascara. Tyckte väl inte om det. Men eftersom jag inte tyckte om mina nya former så var jag tvungen att göra något åt saken och jag började svälta mig själv. Jag stirrade mig blind på spegeln, stirrade på den äckliga magen, de meter breda höfterna, den gigantiska rumpan och de lika stora låren. Jag avskydde mig kropp, såg inte hur vacker den egentligen var, det enda jag tänkte på var att bli smal, för då kanske någon kille ville ha mig. Klasskamraterna hade det ju så bra, de var smala, vackra och hade pojkvänner. Mitt självförtroende låg på botten. Jag hatade allt om mig, min kropp, mitt ansikte, mitt liv. ¨Detta var vad jag åt:Ingen frukost (det slutade jag redan med i sjuan.)Ingen lunchMax en banan eller någon macka till middag (sa till mamma och pappa att jag hade ätit något på stan eller ätit innan dom kom hem). Jag var alltid svimfärdig och hungrig, men det ignorerade jag. Jag skulle ju bli smal och få killar!Det var en kompis till mig som var likadan och vi skröt för varandra om hur lite vi åt och hur mycket vi hade gått ned. Tillslut, jag tror det var i slutet av åttan eller början på nian, så reagerade skolan. Dom hade sett att vi inte åt något i bamba och skolsköterskan började kontrollväga mig någon gång i månaden, men dom kallade aldrig på mina föräldrar. Jag minns hur pinsamt det var när skolsköterskans röst hördes i skolans högtalare när hon kallade på mig och min kompis. Jag vägde då runt 51kg till mina 170cm och tyckte fortfarande att jag var tjock. Jag var väl annars en normal ung kvinna. Jag bråkade lite titt som tätt med mamma och pappa, skolkade väl två gånger per termin, drack aldrig, längtade efter killar och hatade skolan. Sedan över vinterlovet i nian förändrades jag igen. Jag hatade fortfarande min kropp men jag ville förändra mig. Jag tyckte väl att så som jag var då gav mig ingen uppmärksamhet och jag ville inte se ut som alla andra. Så mitt hår färgades svart, klipptes upp i en snygg frisyr, piercing i vänstra ögonbrynet, mycket mer smink (mest mörka toner), nithalsband runt min hals och mest mörka kläder. Och det funkade, jag fick mer uppmärksamhet. Jag ahde aldrig fått det tidigare och jag var då någotlunda glad igen. Människor (dom häftiga ungarna) kom nyfiket fram och frågade om jag var satanist eller punkare. Dom pratade med mig tillochmed, så skolan kändes bra igen. Sedan lyckades jag bli tillsammans med min första förälskelse, killen jag hade varit kär i över ett år innan. Min självbild fortsatte vara dålig och jag var förvirrad. Jag trodde att allt skulle bli bra bara jag fick en kille. Men så var inte fallet, det var djupare än så.Förhållandet höll i tio månader och när jag blev singel så hade min kropp blivit mycket bättre. Jag åt bättre, fortfarande inte bra men bättre än innan och jag gick upp i vikt. Vägde nu 55 kg.

Av Jenny - 15 november 2006 08:56

Mellanstadiet!När jag gick i mellanstadiet så var det svårt att vara den längsta i klassen som tjej. Jag var klädd i "killkläder" och kände mig som världens mess. Sedan gjorde mina framtänder saken inte bättre. Hade någon frågat mig när jag var yngre ifall jag var mobbad så hade jag nog sagt nej, men nu när jag ser tillbaka så inser jag att jag blev det. Inte hela min barndom utan till och från genom mellanstadiet. Det var dom lite mer "tuffa och coola" tjejerna som retade mig för vad dom ansåg som mina "fel". Det var mina tänder, mitt talfel (kunde inte riktigt säga ketchup) och flera andra saker (bara det att jag en gång inte böjde fingret helt rakt när jag pekade blev jag retad för och dom kallade mig för häxa). Det var som om det mesta jag sa och gjorde var ett enda stort skämt för dom och jag har t.o.m hört på senare år att två av dessa tjejer satt hemma hos sig och spelade in på band där dom hånade mig. Sedan när dom berättade det för mig fyra år senare så tyckte dom fortfarande det var fruktansvärt roligt, utan att reflektera över hur det kändes för mig.Det gjorde mig fruktansvärt illa redan som liten (och mamma och pappa undrade varför jag aldrig hade mina glasögon på mig!) och jag är säker på att det som hände då har påverkat mig än idag. De första åren i skolan gör väldigt mycket, det ger en bild över hur ens självsäkerhet och självbild kan komma att bli i många år fram över. Min är fortfarande inte bra.

Av Jenny - 15 november 2006 06:24

Tack alla som har skrivit. Det är väldigt uppmuntrande att fortsätta då och kämpa, både med vikten och de andra svårigheterna jag har i mitt liv just nu.Ny Dag = Ny Start?Det är en ny dag idag och det känns faktiskt bättre. Jag är fortfarande trött, trots att jag somnade runt 22.00, sov alltså över sju timmar i natt och min kropp är fortfarande slut. Ska försöka att bara ta det riktigt lugnt i helgen och inte göra något specielt, se om kroppen kanske vilar ut då?Jag ska till skolan idag, ligger i Majorna här i Göteborg och spårvagnsfärden tar (med byten) 36 minuter. Ska försöka läsa en bok medan jag åker så jag kan komma ikapp i skolan igen. Har kommit efter i så mycket tackvare allt med min mage och orken, jag måste kämpa till nu. Har bara halvdag idag så jag ska göra det mesta sedan när jag kommer hem igen vid ett tiden. Hoppas jag!Till något annat, idag föder min klasskamrat sitt barn, en liten pojke. Jag hoppas att allt går fint för dom. Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag återkommer sen för att skriva hur det gick med alla arbeten och vikten..

Presentation

Omröstning

Hur kommer du fira jul?
 Stort julfirande hemma med hela släkten
 Mindre julfirande hemma med bara närmsta familjen
 Stort julfirande borta hos släkt
 Mindre julfirande borta hos närmsta familjen
 Utomlands
 Med vänner
 Firar inte jul

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2006
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards